Nationalstadsparken är en miljöbov!

Stockholm har idag en nationalstadspark som tillåts ha en impact in absurdum på stadens framväxt och dessutom är en miljöfara. Den tillkom genom ett riksdagsbeslut 1994:

Området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är en nationalstadspark. Inom
en nationalstadspark får ny bebyggelse och nya anläggningar komma till stånd och
andra åtgärder vidtas endast om det kan ske utan intrång i parklandskap eller
naturmiljö och utan att det historiska landskapets natur- och kulturvärden i
övrigt skadas.

En blick på kartan ovan visar omfattningen. Som en jämförelse kan nämnas att parken är 27 kvadratkilometer till ytan, mot Central Parks 3,2 kvadratkilometer. Nationalstadsparken är alltså mer än 8ggr så stor som Central Park i en stad som, till invånarantalet, är 9ggr mindre. (1 974 200 inv. i StorStockholm mot 18 818 556 inv. invånare i New York)


Denna park har större inflytande över stadens utveckling (och därmed dess invånares liv) än vad gemene man nog tror.


Albano industriområde på bilden ovan ligger inom nationalstadsparken och får därför inte bebyggas. Tur att denna trevliga del av Stockholm bevaras, det vore rent ut sagt fördjävligt om någon fick för sig att bygga bostäder här, då skulle ju: "det historiska landskapets natur- och kulturvärden riskera att skadas...."
Bostäder har vi väl dessutom nog av i Stockholm?

De gröna khmererna i föreningen Nationalstadsparkens vänner skriker sig hesa mot varje intrång i denna heliga park utan något som helst sinne för proportioner.
Det har till och med rests protester från dessa gentemot höga byggen utanför Nationalstadsparken, därför att dessa byggen riskerar att synas från nationalstadsparken.
Det nya planerade Norra Stationområdet (utanför nationalstadsparken) och Frösundaområdet (också utanför nationalstadsparken) har tillexempel ett par höga hus inritade i stadsplanen som riskerar att decimeras till den tråkiga Stockholmsskalan - 5 våningar i gulputsad nyfunkis.
Detta på grund av en liten, men mycket högröstad, opinion beståendes av linsgryteätande gaphalsar.

Ja, man befinner sig i en stad (som dessutom gör anspråk på epitetet "Capital of Scandinavia") - Tänk om man skulle råka SE ett hus!!? Hemska tanke....

Förutom att stadsbyggnad, både i och utanför parken, påverkas så berörs ett antal viktiga infrastruktursatsningar. Tvärbana norr för att nämna en, Norra länken för att nämna en annan.
Norra länken har dessutom redan tillåtits att bli 1.2 miljarder kronor dyrare pga Nationalstadsparken.
Bakgrunden är att en 155m bred gräsmatta bakom Wennergren Center råkar ligga ivägen för Norra Länkens sträckning.
Norra Länken är och har alltid varit planerad i tunnel under denna gräsmatta. Dock hade man först tänkt sig att gräva upp gräsmattan, anlägga en tunnel i öppet schakt (den s.k cut&cover-metoden) för att sedan återställa allt till ursrungligt skick.
Då satte "miljövännerna" linsgrytan i halsen.
Eftersom inte ett grässtrå får krökas i den heliga parken, tvingas man nu till den mycket dyrare och mer tidskonsumerande arbetsmetoden att driva tunneln genom berg under gräsmattan.
Resultatet: En fördyring på 1.2 miljarder och en försening på 2 år.

En 155 meter bred gräsmatta anlagd på 60-talet har alltså tillåtits kosta 100.000 kronor/cm av FH:s och övriga skattebetalares pengar.

Hur är Nationalstadsparken en miljöfara? Det är ju miljövänligt med en sådan stor park i stadens närhet, påstår kanske en del.

Detta, vill FH påstå, är lögn och förbannad dikt.
En park är inte miljövänlig i sig. Man bor inte miljövänligt bara för att man råkar se lite skog utanför fönstret. Tvärtom. Bara genom att tillåta ett område 8ggr större än Central Park, ligga som "gröna kilar" rakt igenom stadens viktigaste utvecklingsområde, det s.k norra halvcentrala bandet, har man gjort miljön en stor björntjänst.
Det enda man åstadkommer med det är att man måste bygga utspridda villamattor längre bort. Utspridda villaområden med fler vägar, ökat bilanvändande, fler köpcenter och mataffärer (och därmed fler lastbilar för att försörja dessa).
Det om något är miljöovänligt och dyrt!

Dessutom:

- Svårt att försörja dessa distala bostdsområden med kollektivtrafik (annat än miljöförstörande bussar), leder till fler bilresor, längre köer, längre transportsträckor och mer koldioxidutsläpp.
- Svårt att försörja med fjärrvärme
- Riktig orörd natur måste skövlas för att anlägga dessa nya villaområden

http://www.buildinggreen.com/


Alltså - Behåll proportionerliga delar av Nationalstadsparken, exploatera resten med tät, hög bebyggelse av blandad form (kommersiell yta, bostadsyta).

För miljöns skull!

Förvånad någon?

- Om inte bråkmakarna från Afa hade dykt upp "för att hjälpa till" hade det
aldrig blivit några bråk, säger Andreas Konstantinides när han står utanför de
spräckta rutorna på Rosengårds polisstation. De autonoma gruppernas enda syfte
är att slåss mot samhället och allt som går i uniform.Polisen säger samma sak.-
Vi hade inte haft den aggressiva upptrappningen om det inte varit för Afa, säger
Charley Nilsson, polisens presstalesman. Deras enda syfte är att bråka med
polisen. Och när de väl kommit i gång drar de med sig en del av de unga killarna
på Rosengård

.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=866048

Att träskvänster-patrasket i AFA är inblandat i de aktuella händelserna nere i Rosengård torde iofs inte förvåna någon normalintelligent person över 12 år, men att pissliberala DN erkänner detta faktum så här rakt upp&ner är en smula förvånande, tycker FH.

DN har ju annars haft den sköna PK-tradtionen att inte nämna saker vid dess rätta namn:
AFA = Vilsna ungdomar
Terrorist = När en person anfaller demokratiska ställningstaganden och/eller partiföreträdare.
Aktivist = När en vänsteranhängare anfaller demokratiska ställningstaganden och/eller partiföreträdare.

All heder åt DN för att de, för en gångs skull, mumlat ur PK-skägget!

Är det rätt att hänga ut dömda sexualbrottslingar? (Eller - Här är länken det talas om)

Det politiskt korrekta svaret i Sverige anno 2008 är - Nej!
Svenska medier är förstås ganska ensamma om denna dum-snällistiska inställning. Man behöver inte höja blicken särskilt långt för att hitta länder där sexualbrottslingens integritet är underordnad framtida offers intressen av skydd. I samtliga av våra nordiska grannländer är det kutym att publicera namn och bild på dömda sexualbrottslingar, FH har tidigare skrivit om detta här.
Exemplet var från Norge, men hade lika gärna kunnat hämtas från Danmark, Storbritannien, USA eller något annat av de flertalet länder som värderar offer högre än gärningsmän. Att sedan de utdömda straffen för sexbrottslighet i Sverige är löjligt låga jämfört med resten av den civiliserade världen gör ju inte saken bättre direkt.

Men om man begått en våldäkt på ett barn, blivit dömd för det, avtjänat sitt straff/vård och går ut som en fri man, har man då inte betalat sin skuld till samhället?

Kommer en sådan person verkligen fortsättningsvis utgöra en fara för sin omgivning?

Ja tydligen:

En patientgrupp som kräver specifik och riktad behandling är de män som
dömts för svåra sexualbrott eller sexualrelaterade brott. Erfarenhetsmässigt vet
man att denna grupp är svårbehandlad och att risken för återfall i allvarlig
brottslighet är påtaglig.

http://193.235.70.189/rpk/sexualbrottsdomda.asp?menuItem=vardprogram

Det är bevisat att sexualbrottslingar har den högsta återfallsfrekvensen av
alla brottslingar

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=410&dokid=GW02Ju414

Det finns i samhället ett begränsat antal individer som begår olika sexuella
övergrepp. Risken för återfall är mycket hög.

http://www.transmittorn.com/nr_8/art5.htm

FH är ingen expert på området, men detta var vad som kom upp vid en snabbsökning.

Det finns alltså ett klart allmän-intresse i att publicera personuppgifter på dömda sexualbrottslingar.
Nu när en sida på nätet, www.kriminellt.com, börjat göra just det som media borde gjort för länge sen, dvs exponera dömda sexualbrottslingar, så blir det naturligtvis krokodiltårar i PK-etablissemanget:

Daniel Westman, doktorand på Stockholms Universitet och expert på IT-rätt,
säger att publiceringen även kan rubriceras som förtal.
–Den lagstiftningen
tillämpas inte bara när en uppgift är osann, utan även när uppgiften är
kränkande. Avtjänade brottsmålsdomar kan inte anses vara av allmänt intresse.
Att publicera hemuppgifter på någon som avtjänat sitt straff tycker jag är klart
över gränsen, säger han.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2199593.svd

– Många pedofiler drivs av en känsla av vanmakt och utsatthet. Att bli
uthängd på internet förstärker de känslorna och riskerar därför att orsaka
återfall.

http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/0007/31/pedofiler.html

Jaha, så nu är det inte pedofilernas fel att de begår övergrepp, de känner helt enkelt en sådan utsatthet över att bli uthängda så de känner sig nödgade att återigen begå ett övergrepp på ett barn...
Patetiskt är bara förnamnet!

Fina Herrn kan inte bry sig mindre om en pedofil känner "vanmakt" över att behöva bli uthängd, det enda som räknas är barns rätt till skydd från dessa avskum. Det är Ni Pedofilkräk som är de skyldiga, inte era offer.

Sedan finns det naturligtvis en tragisk historia bakom varje förövare, FH vill erinra sig ha läst någon undersökning som visar på att den enskilt största riskfaktorn att begå övergrepp är att själv ha blivit utsatt för övergrepp.
Men det förstärker bara budskapet: Häng ut dömda sexualbrottslingar för att skydda presumtiva offer! Då kanske man dessutom kan bromsa återväxten av nya gärningsmän. I en perfekt värld...

Här är som sagt länken:
www.kriminellt.com

Fina Herrn Cam - powered by MoyuMe

Sprang på en trevlig widget häromdagen - MoYuMe. Med hjälp av den här smidiga applikationen är det bara att knäppa en bild med mobilkameran, skicka som MMS och vips publiceras bilden på exempelvis din blogg. Resultatet kan ses här längst upp i högerkolumnen.
Men man behöver inte ha en blogg för att ha glädje av MoYuMe - det funkar lika bra att ladda upp bilder till någon photohost på nätet, typ photobucket eller liknande.
Har inte gjort någon djupdykning i alla applikationens användningsområden, men den verkar kunna fungera som smidig integrationsmotor mellan dina bilder och dem du vill visa dem för.
Prova den på http://www.moyume.com/

Som sagt - får be om ursäkt för frånvaron här på sista tiden. Tack alla ni som hört av er och undrat om FH lever.
Fina Herrn kan försäkra att han lever i högsta välmåga, dock håller han på att drunkna i arbete f.n så bloggandet har tyvärr nedprioriteras. Det här med arbetetsbelastningen är förhoppningsvis ett övergående tillstånd dock, så förhoppningsvis ökar inläggsfrekvensen inom kort. Skulle det inte vara så, kan man ju alltid skriva något inlägg om magsår eller motsvarande...
Nåväl - Fina Herrn Cam är up and running, ska försöka ladda upp någon bild om dagen.
Lev väl!
FH

Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner

På en flight mellan Los Angeles och Frankfurt i våras, satt det brevid FH en pensionerad Air France pilot. Vi pratade en del flygning och det visade sig att han ofta landat på Hong Kongs legendariska flygplats Kai Tak. Han hade ett par hårresande historier att berätta om när han satt ner 747:or med 280+ passagerare i spöregn med kraftigt reducerad sikt och med sidvindar från helvetet på den en gång berömda, men nu stängda, flygplatsen.
Flygplatsen var öppen mellan 1925-1998 och var allmänt känd som en av världens farligaste approacher.
Inflygningskartan såg ut så här:


Inflygningen gick rakt över Hong Kongs tätbebyggelse, i princip så nära att en passagerare på ett landande flygplan kunde se vad som visades på TV inne i lägenheterna brevid inflygningsbanan.
Nedanstående bild, som inte är ett fotomontage, är från inflygningen till Kai Tak:


När man hade sjunkt till sådär 1000 feets höjd (typ 300m), gällde det för piloterna att hålla utkik efter en gigantisk schacktavla som var målad på en bergvägg rakt i det landande flygplanets färdriktning.

Den schacktavlan var nämligen piloternas visuella markering till att det var dags att börja en mycket skarp högersväng för att komma in på "short final" och sätta ner hjulen på banan. Antingen såg man alltså schacktavlan och började svänga, eller så kraschade man mot bergväggen den var målad på. Marginalerna var mycket små, kolla bara inflygningskartan ovan, där "checker board" är inmarkerad, eller fotot nedan.


Sidvinden från den intilliggande Kowloon Bay lär visst ha varit överjävlig. Det fick piloterna i det här, mycket sevärda, videoklippet erfara när de gör en landning som nästan strider mot naturlagarna.

Det säger sig självt att landningnar på Kai Tak krävde lite senioritet. En flightcrew med Kai Tak som slutdestination snäppade nog upp sig både en och två gånger och det var nog inte vilken grön styrman som helst som fick sätta ner 747:an här. Att landa på Kai Tak's bana 13 lär ha krävt sina nerver.

Fina Herrn har själv flygcertifikat och har landat en hel del på Bromma. Inflygningen till bana 30 går farligt nära hustaken på Ranhammarsvägen, det brukar se ut så här:

När man sjunkit ytterligare och kommer längre ner, in mot bantröskeln, har man inte många meter under sig till de svarta hustaken, känns det som...
Att sätta ner en Cessna här i lite sidvind och nedsvep, när det känns som att radioantennerna på hustaken ska kroka i landningsställen vilken sekund som helst, samtidigt som man har några inkommande Malmö Aviation flåsandes i nacken, kan ibland vara en rätt så vederkvickande upplevelse. Blåser det i marknivå, uppstår dessutom s.k mekanisk turbulens när markvindarna slår mot huskropparna och studsar uppåt. Då kan det skaka ganska fint i en C172:a...

Air France piloten då? Jo, han var som sagt pensionerad nu och saknade flygningen mycket. Han saknade dock inte alls landningarna på Kai Tak sade han. Däremot inflygningarna till Paris Charles de Gaulle i klart väder, på våren, i gryningen. ("Den som sett den synen behöver aldrig tvivla på att Paris är världens vackraste stad!")

FH vågade aldrig berätta att han tyckte det kunde vara lite nära till hustaken på inflygningen till Brommas bana 30 med en Cessna. Då hade nog den pensionerade Air France kaptenen skrattat ännu...

Den här rubriksättaren förtjänar beröm..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3829190.ab

Rubriken fick i allafall FH att le lite inåtvänt. Aftonblasket börjar verkligen snäppa upp sig, även om man har en rätt bra bit kvar till den brittiska tabloid-pressens kreativa rubriksättning.

Det har varit lite si och så med uppdateringar här på sistone, har en del påpekat.
Det är en helt korrekt iaktagelse, FH har i dagarna påbörjat ett nytt jobb som sugit rätt mycket tid och kraft och inte lämnat särskilt mycket energi över till att raljera här..
Tidiga morgnar och sena kvällar m.a.o.
Det börjar lugna ner sig nu dock, så förhoppningsvis blir det bot och bättring inom kort!
Det är ju inte direkt så att det har saknats saker att göra sig lustig över..

Nu är det tillåtet att äta ful frukt igen...

EU:s jordbrukskommision har i veckan bestämt sig för att lätta på de hårda riktlinjer som reglerar hur frukt och grönsaker skall få se ut för att få säljas i affärer. Hittills har ganska strikta EU-direktiv styrt hur stor en valnöt skall få vara, eller vilken omkrets en vitlök skall ha för att få säljas i livsmedelshandeln.
Märk väl att det endast handlar om fruktens/grönsakens utseende, inte ett dugg om kvalitet eller odlingsförhållanden. (Men det finns det andra regelverk för)

Nu är det alltså slut på detta: Regleringen lyfts för 26 typer av frukter och grönsaker, däribland ärtor och brysselkål.
Men vän av ordning kan vara lugn: De frukt/grönsakstyper som utgör 75% av EU:s totala produktion kommer även fortsättningsvis att vara reglerade. Dit hör bland annat äpplen, citrusfrukter och jordgubbar.
Dock kan en liten lättnad skymtas även för dessa:

However, the commission says shops will be allowed to sell these products provided they are labelled appropriately. So an apple which does not meet the standard could still be sold, as long as it were labelled "product intended for processing" or equivalent wording, the commission says.

Det var ju skönt att höra!

Fina Herrn är visserligen en relativt välinformerad EU-anhängare, men det här kändes lite väl mycket Grönköping.

Har inte EU:s jordbrukskommision något vettigare för sig?

Stockholm - Museum eller Stad?

3,5-åringen var på museum med sin dagisgrupp för ett tag sedan.

- Var det kul?

- Nej, det var massa gamla saker man inte fick röra.

Ungefär så måste det kännas att vara kommunpolitiker i Stockholms stads byggnadsnämnd. Nybyggande i Stockholm är en extremt känslig sak. Ett kulturelitistiskt skönhetsråd och ett mega-konservativt stadsmuseeum sitter som remissinstanser i en väldigt trög planprocess på nya byggnadsprojekt.

Dessutom finns det en extremt ihärdig NIMBY-rörelse som ställer till bråk var än spaden skall sättas i jorden. Varje gång.

Kommunpolitik i Stockholm var under 80-talet och ungefär halva 90-talet en relativt avslappnad företeelse, där välmående herrar (typ Mats Hult, Cederskiöld mfl.) satt och gjorde upp över blockgränserna under starkölsluncher på Die Ecke. Inte ens denna politiska smidighet finns kvar, den försvann när Annika Billström gjorde entre. Henne ville ingen komma överens med, inte ens hennes egna partikamrater. Hon var extremt impopulär både inom och utom sitt eget parti. Billströms skräckvälde, som s starka kvinna i Stadshuset, varade fram tills 2006, då ett katastrofval för s gav denna gnällkärring en enkel biljett hem till Härnösand. Skönt, tyckte alla riktiga Stockholmare.

Men nu var det byggande (eller snarare bristen på sådant) det skulle handla om. Ovanstående faktorer gör att ingenting arkitektoniskt eller stadsbyggnadsmässigt intressant hänt i Stockholm de senaste 50 åren.

Stockholm har hamnat i ett lobotomerat, mellanmjölkigt tillstånd när det gäller stadsplanering: Ingenting som inte är gulputsad nyfunkis tillåts och gud bevare oss för hus högre än 5-våningar.

”Skyskrapor passar inte i Stockholm, den och den byggnaden passar inte i Stockholm etc etc”, kan man ibland höra få höra.

Vem f-n bestämmer det? Är en stad någonsin färdigbyggd? Har det funnits någon tidpunkt i Stockholms historia när det plötsligt bestämdes att ”…så här ska innerstaden se ut nu och för all framtid!” Skulle inte tro det…

(En stad är aldrig någonsin färdigbyggd, enligt FH. Om den inte är ett museum förstås...)

Tät, hög blandstad med slutna stadskvarter, är en oerhört attraktiv stadsform. Alla som varit i en riktig storstad någongång, vet vad FH menar. Genom att blanda olika boendeformer med kommersiell yta och skapa en riktig kontakt mellan husfasaden och gatan, uppnår man folkliv och dynamik. Det är dessutom miljövänligt att bygga högt.

Vill Fina Herrn riva gamla stan och bygga skyskrapor istället? Nej, självklart inte!

Däremot vore det trevligt om den här stan ville överge sin kollektiva höjdskräck och konformitetslängtan till förmån för sådana här projekt någon gång ibland.

Stockholm var en gång i tiden i framkant när det gällde stadsbyggande (här byggdes bla. Europas första skyskrapor enligt den tidens mått, de s.k Kungstornen), men någonstans längs vägen glömdes det helt enkelt bort hur man byggde stad. Istället för att bygga stadsmässiga slutna stadskvarter med blandad upplåtelseform och kommersiella ytor i gatuplan, började man anamma ett ”hus i park”, ”lamell-hus”, ”modernism-tänk”. Detta ledde till döda sovstäder, otrygga miljonprogram och utspridda villamattor.

Söders ”Torn” är ett bra exempel på hur styvmoderligt behandlade arkitekter blir när de försöker med något spännande i Stockholm. Det var ursprungligen planerat som ett 40-våningshus, ritat av den danske arkitekten Henning Larssen. Efter mycket kompromissande med skönhetsråd och hanterande av massiva proteststormar gick bygget igenom, nu reducerat till ett 24-våningshus med kraftigt förändrad (förtråkigad) fasad jämfört med ursprungsförslaget. Detta för att passera det Stockholmska nålsögat. Arkitekten Henning Larssen blev så förbannad att han tog sina händer från projektet och svor att aldrig mer rita något i Stockholm.

Det finns knappt någon känd storarktiekt som vill samarbeta med Stockholm idag, de är helt enkelt trötta på att bli klappade på huvudet av skönhetsråd och andra remissinstanser där deras skapelser blir reducerade ”till bara en tumme…”

Det är därför vi aldrig ser, eller kommer att se, spännande arkitektur som denna i Stockholm.

(Dansande huset i Prag)

För i Stockholm får ingenting förändras, sticka ut, eller på annat sätt avvika från det som, vissa fått för sig, är det normala.

-Var det kul att vara stadsbyggnadsråd i Stockholm?

- Nej, det var fullt med massa gamla saker man inte fick röra...

Mer intressant om stadsbyggnad finns här.

Om sakriktighet och källkritik

En och annan fråga har inkommit om Fina Herrns agenda, därför lämpar det sig här för ett förtydligande:

Fina Herrn ställer precis samma krav på sina inlägg som DN, Ekot och SVT.

Det borde väl borga för kvalitet? Eller?

Så här uttalar sig tex chefen för DN:s kulturredaktion, Maria Schottenius, i Magnussons P1 den 29/2 i år:

”- Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter. Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som jag inte förstår.

- Tror du att sanning finns?

- Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag.”

Ja OK, vid närmare eftertanke var det kanske inte så smart att jämföra sig med DN... (Vars kultursidor är ett gammalt Maoist-fäste)

Men SVT då? Allt som sägs där måste väl vara sant, eller? Det är ju ändå vår licenspliktiga statstelevision?

Så här skriver f.d SVT-medarbetaren, Gunnar Sandelin, på ett inlägg i DN Debatt den 8:e april i år:
.

.Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Jaha, så mycket för "En television fri från politiska och kommersiella budskap", som det brukar heta när det är dags att betala TV-Licens...
(Jag är f.ö medveten om ironin i att citera DN, som jag ett par rader upp klankat ner på, men detta handlar om ett oredigerat debattinlägg, skrivet av en person som ej är knuten till DN och återfinns på åtskilliga övriga ställen på nätet.)

Men Ekot måste väl ändå vara en sanningens högborg?

Någon som minns denna lilla incident från valet 2006:

Den 19 oktober förra året erfor Dagens Eko att finansmannen Ulf Dinkelspiel skulle bli handelsminister efter Maria Borelius.

Trots att ingen ville bekräfta nyheten valde Ekot att köra nyheten ändå.

Bakom tipset och beslutet att sända nyheten stod Staffan Sillén, vid tiden biträdande Eko-chef.

– Sillén tog beslutet i strid med de politiska reportrarna på Ekot som var jävligt tveksamma, säger en källa till Resumé.

Nyheten fick stort genomslag och kommenterades bland annat av Lena Mellin, Aftonbladets politiska kommentator.

Men det var bara ett problem med nyheten – den var felaktig. Detta tvingade dåvarande Eko-chefen Staffan Sonning att göra en pudel och dementera nyheten i en efterföljande sändning.

Slutsatsen är att ALLA (inkl. Fina Herrn) har en agenda, så även vår s.k Public Service-media "Fri från politiska och kommersiella budskap..."
I vissa fall är den känd, i andra fall inte. Men den finns ALLTID där och påverkar ALLTID vad som skrivs, eller vilka "nyheter" som släpps igenom.

Svenska journalisters åsikter blev f.ö kartlagda i boken "Den Svenska Journalistkåren", utgiven av Göteborgs Universitet 2007. I boken (som säkert inte är 100% rättvisande, eftersom säkerligen även DEN har en agenda) framkommer bland annat:

Sympatier för miljöpartiet, vänsterpartiet och folkpartiet är starkare inom journalistkåren än hos folk i allmänhet. Däremot har moderaterna och socialdemokraterna relativt få sympatisörer inom kåren. Dessa mönster har funnits sedan första undersökningen 1989.

Generellt ligger journalistkåren till vänster om sin publik. I sakfrågor märks skillnader i synen på exempelvis flyktingmottagningen i Sverige. 11 procent av journalisterna vill minska flyktingmottagandet mot allmänhetens 49 procent.

Sedan är det ju upp till en själv hur man tror att detta påverkar vad som skrivs eller sägs i våra etablerade media.. Självklart finns det högerjournalister också, men dessa är inte i majoritet, åtminstone inte enligt denna undersökning.

Så om Ni någon gång, helt okritiskt, svalt allt som står i DN, sägs i Ekot, eller visas på SVT, ja då ser inte FH motsättningen i att även allt på denna blogg skulle kunna sväljas med samma logik...

Var kritisk mot allt!

Så går det till!

I en artikel i Hufvusdstadsbladet avlsöjar Bodström att han blivit lovad en ministerpost av Sahlin till 2010.

– Jag hoppas förstås att vi vinner. Mona Sahlin - som jag känner rätt bra, jag har sett mycket italiensk och spansk fotboll hemma hos henne – har sagt att "du får hålla på med vad du vill fram till 2010 men då ska du vara beredd att bli minister igen".

Även Politikerbloggen uppmärksammar detta här

Uttalandet retar naturligtvis upp Miljöpartiet, som blåögt nog inbillar sig att inga ministerpost-löften kommer att utdelas innan valrörelsen.

Åtminstone Fina Herrn tycker det här är otroligt underhållande:
Miljöpartiet gör allt för att vara duktiga och spela med i S-spelet. Man deltar i gemensamma arbetsgrupper och gör stora eftergifter för att hitta en gemensam ekonomisk politik. Äpple efter äpple poleras av Wetterstrand/Eriksson och placeras på magister Sahlins kateder, ihopp om att få så bra betyg (ministerposter) som möjligt.

Sedan glider Bodstöm in.. Lite fotboll och chips hemma hos Sahlin, och vips har man blivit lovad en ministerpost.
Lite som den där killen i skolan som alltid kom för sent, aldrig gjorde läxan, skolkade från alla grupparbeten, men på något konstigt sätt ändå lyckades bättre än alla äppelpolerare tillsammans bara för att han var bra på idrott... (Och ffa - Tillhörde rätt klubb!)

Under tiden tar Bodström verkligen Sahlin på orden och gör lite vad han vill.
Förutom att han fungerar som lagstiftare genom sin ordföranderoll i Justitieutskottet, skriver han deckare och uppträder som advokat i high-profile cases som tex Beltran-fallet och representerar Tomas Brolin i samband med att Brolins krog Undici blev av med utskänkningstillståndet.

EDIT kl 1056
Detta kan bli riktigt roligt! Bodström hävdar först att blivit felciterad av Hufvudstadsbladet, men då politikerbloggen kontaktar reportern visar det sig att uttalandet finns på band. Avslöjad med fingrarna i kakburken m.a.o.
Journalisten Lena Skogberg letar nu efter bandinspelningen med Thomas Bodström, skriver politikerbloggen.
Fina Herrn är idel öra!

EDIT kl 1400
Så backar tydligen Hufvudstadsbladet... Synd...

Självreglerande marknad? Knappast!

Att tidningen Dagens Arena anser den självreglerande marknaden vara död, är inte förvånande.
Men att med utgång från den amerikanska sub-prime bo-låne krisen, döma ut "den själv-reglerande marknaden" är ett ganska allvarligt tankefel.
Den marknaden har nämligen aldrig varit fri eller självreglerande.

Amerikanska bolånekrisen beror, mycket förenklat, på att Amerikanska staten via bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac gått in som garant till väldigt osäkra bolån. Detta i syfte att personer med svag kredit ska kunna äga ett boende de egentligen inte har råd med.

I Sverige har SBAB haft ungefär samma funktion. Ett statligt ägt bolåneinstitut som på ojämlika konkurrensvillkor (lägre avkastningskrav pga statligt ägande) haft det politiska uppdraget att agera prispressare (på bolåneräntor) på den, tills för ett par månader sedan, extremt överhettade svenska bostadsmarknaden.

Sambandet Frikostiga lån -> Bostadspriser som skuter i höjden, samt att det är SBAB som drivit denna utveckling, erkänns av Riksbanken.
Resultatet kan mycket väl bli en svensk bolånebubbla, där många som fick frikostiga lån nu sitter på bostäder som är värda betydligt mindre än sin köpeskilling. Mycket tack vare det statliga SBAB som med sin generösa långivning istället skapade en enorm efterfrågan på bostäder och därmed pressade upp bostadspriserna till kingdom come.

Mer intressant läsning om detta här

Fri marknad med möjlighet till självreglering? Som sagt - Knappast!

Står Italiens Sverigeambassadör på maffians "pay-roll"?

Den italienske författaren/journalisten Roberto Saviano, lever, efter sitt omskrivna boksläpp, under ständigt dödshot (s.k säkerhetsnivå 3), från den napolitanska maffian "Camorran".
Att leva under säkerhetsnivå 3 innebär att ständigt omges av minst 2 livvakter, färdas i bepansrade bilar och aldrig kunna sova mer än 2 nätter på samma ställe.

Men vad händer när den svenske riksdagsledamoten Cecilia Wikström drar igång ett riksdagsupprop för att visa svenska folkvaldas stöd för den blott 29-årige Saviano, vars liv Camorran har svurit på att ända innan jul?

Jo, då får hon motta skriftliga protester från Italiens sverigeambassadör, Anna Della Croce Brigante Colonna.. (bild nedan) Allt enligt Wikströms blogg.


Kick-backs, någon?

Dagens kalsongryck

Att läsa kvällstidningar innebär till stor del att läsa om div kalsongryck och tjyvnyp, med eller utan allmännintresse (oftast utan), olika personer eller instanser delar ut till varandra.

Här är två exempel som var särskilt roliga idag:

#1


Den som blir kalsongryckt: Tomas Brolin
Den som rycker: Kammarrätten

Brolin tjurar över att hans b-iga Undici nu förlorar utskänkningstillståndet efter uppenbara problem med ordningen i samband med utskänkning.
Visst, Brolin var en fantastisk fotbolls-spelare, men allt han företagit sig efter 1995 har haft mer eller mindre ett löjets skimmer över sig.
Vi minns (tyvärr) hans försök till pop-stjärne karriär med Björn Borg och Dr Alban. "Alla vi längtar efter sommaren...."

#2



Den som blivit kalsongryckt mellan 2004-2006 och nu försöker rycka tillbaks: Per Nuder
Den som blir ryckt: Göran Persson

Säga vad man vill om Persson, men kalsongrycka sina ministrar, det kunde han!
Nuders bok står på FH:s inköpslista och kommer säkert att läsas med stor behållning!

Man ser ju inte hur han ser ut...

Satt och slöläste lite på nätet. 3,5-åringen satt brevid i soffan.
Vad står det där?, undrade han och pekade på denna artikel ur Kvällspostens nätupplaga:


http://www.kvp.se/Nyheter/1.1338897/pedofil-pa-rymmen-kan-vara-i-sverigemmen-kan-vara-i-sverige



- Jo, det står att en farlig gubbe har rymt från polisen och att man ska akta sig för honom om man ser honom, försöker FH förklara.

-Nää, det går ju inte, för man ser ju inte hur gubben ser ut på bilden!, svarar den 3,5 år gamla FH-yngre.


Nej, just det! Hur ska man kunna akta sig för någon, man inte känner utseendet på?
Varför skyddar Kvällsposten en dömd pedofil genom att blurra ansiktet på det här sättet? Vilka är det egentligen som skall skyddas? Vidriga pedofiler, eller barn?

I våra närmsta grannländer, som tur är, saknas den ryggradslösa inställning våra inhemska kvällstidningar lider av. Där publiceras bilden helt oblurrad, med namn och allt.

Pedofilkräket heter John Orjes och ser ut så här:


http://www.nettavisen.no/verden/article2311578.ece

Ser Ni honom - Lyncha honom!!!

Oväntad underhållning när Jesus checkade in på Scandic

Igårkväll: Incheckad på ett trist hotellrum, med en gratiskvällstidning som enda förströelse. Trådlöst internet låg nere och bara värdelöst trams på TV.

Kvällstidningar fungerar visserligen som en sorts skrattspegel, dvs man vet hur omvärlden ser ut, sedan läser man kvällstidningens förvrängda bild av omvärlden. Och så skrattar man åt hur kvällstidningen lyckas få omvärlden att se så tokigt rolig ut.
De PK-skadade kvällstidningsmurvlarna kan verkligen få till riktigt absurda "verklighetsbeskrivningar" ibland, men det kan vi återkomma till.

På bordet i FH:s rum ligger en bibel fullt synlig. En lutheransk bibel brukar väl ligga i nattduksborden på så gott som samtliga hotell. (Även om rekordet i ekumenistik nog slogs av ett hotell i USA, där Fina Herrn hittade två versioner av bibeln, koranen och bhahagvad gita dolda i samma byrålåda.) Men nu ligger alltså bibeln fullt synlig på bordet brevid.

Varför har man egentligen läst så lite i bibeln? Är det för att bilderna av religion i allmänhet och "kristna" i synnerhet är dessa:

(Ulf Ekman och hans tungomålstalande gäng i Uppsala)

Eller för att bibelläsare i bästa fall möjligtvis framställs så här:


Eller är man helt enkelt skadad från högstadiets religionsundervisning, där man fick sitta och slå fram citat ur någon tråkig bibelöversättning från tiden före första världskriget?

Men hur kan man egentligen, om man sätter allmänbildning som en dygd, försvara att man läst så lite i en bok som funnits i 1500 år, getts ut i miljontals exemplar, förändrat livet för miljoner och åter miljoner människor, och vars text i princip ligger till grunden för vår lagstifting och rättspraxis?
Man kan nog inte spendera en enda dag i ett västerländskt samhälle utan att stöta på minst 10 medvetna eller omedvetna referenser till bibeln. Dessutom är 90% av vår almanackas röda dagar av bibiliskt ursprung. (Resten är socialdemokratiska)

Jag öppnar bibeln och bläddrar lite på måfå. Fastnar för Markusevangeliet och blir väldigt överraskad.

Det här är inte tråkigt någonstans.

I 16 korta kapitel är Jesus bad to the bone. Han befaller onda andar att tiga i kyrkan, han skäller på sina lärjungar när han tycker att de mjäkar sig, han skäller på dem igen när de sviktar i sin tro. Alla möjliga sjuka kommer fram till Jesus och han botar dem genom att säga "Gå i frid broder/syster - du är frisk." (borde med fördel kunna användas av vårdcentrals-läkare som alternativ till ogenomtänkta sjukskrivningar)
Han läxar flera gånger upp Fariseer (den tidens härskarfolk) till en sån nivå att det till´slut får honom dödad.
Och han gör det riktigt kungligt, smaka bara på detta exempel på Jesus verbala judo (Vi kommer in i historien precis när han kört ut månglarna från templet):

Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet
kom översteprästerna och de andra judiska ledarna fram till honom och frågade:
-Vad har du satt igång med? Och vem har gett dig rätt till att köra ut
affärsmännen?
- Det ska jag säga er på ett villkor.
Först måste ni svara på en annan fråga: 'Kom Johannes döparen från Gud eller inte?'
De samtalade om det och sa till varandra: Om vi svarar att Gud sände
honom hit, så kommer han att säga: 'Varför tog ni då inte emot honom?'
Men om vi säger att han inte var sänd av Gud, så kommer folket att
göra uppror.

Alla var nämligen övertygade om att Johannes var en profet.
Därför sa de till sist: Vi kan inte svara dig. Vi vet det inte.

Då så, svarade Jesus, då säger inte heller jag er vem som har gett mig rätt att
göra detta.

Markus 11:26-33

Ha - In your face, Farisee! Snacka om svar på tal!

FH läste Markusevangeliet med stor behållning och har nu kraftigt reviderat sin syn på bibeln som "tråkig".
Nu har FH visserligen bara läst ett evangelium, men om Jesus gick på jorden idag är FH:s intryck att han skulle gjort rent hus med alla som förvrängt hans ord och alla som startat krig i hans namn genom historien. Han skulle förmodligen inte ha mycket till övers för envar som försvarat sina egna perverterade gärningar genom bibel-citat.
Det är dessutom FH:s övertygelse att han skulle gjort processen kort med alla de lärare i religionshistoria som dagligen bidrar till att 100-tals skolelever får exakt samma tråkiga syn på bibeln som Fina Herrn hade. (Fram tills denna dag)

Den här trista hotellkvällen blev visst ganska givande trots allt...

Att göra en fjäder av en höna

"Några Toblerone, det var väl inte så farligt? OK, det kanske var ett par blöjor också, men anledningen till att Mona Sahlin blev granskad så hårt var egentligen den att hon var kvinna och aspirerade på partiledarposten. Det kunde inte gubbväldet i politiken tåla och därför fick de henne avsatt..."

Ovanstående citat är hämtat ur en verklig diskussion som utspelade sig mellan Fina Herrn och hans s-märkta bordsdam på en middag i slutet av 90-talet...

Visserligen finns det exempel på manliga fifflare inom S också (Mats Hulth, Sigvard Marjasin mfl..), men frågan är om inte Mona står i en klass för sig med obetald tv-licens, svart dagmamma, privata klädinköp, 90-talet obetalda parkeringsböter, varav ett par gick till kronofogden, obetald restskatt m.m m.m, Men det är klart - har man ett skickligt PR-maskineri bakom sig, som lyckas reducera detta till "några Toblerone och ett par blöjor", så har man.

Denna länk till ett litet filmklipp, Mona fifflar, rekommenderas varmt för minnesuppfriskning. Se detta och fundera sedan ett slag på proportioner.

http://www.youtube.com/watch?v=elHpk6fScgE

SÄPO försökte åsiktsregistrera Mona Sahlin - Det gick inte...

Onsdag 8/10 – Sahlin stänger dörren för V
Fredag 10/10 – Sahlin öppnar dören för V, dock menar Maria Wetterstrand i ett uttalande här, att ingenting egentligen förändrats. Alltså torde dörren fortfarande vara stängd för V? Eller?

Vilka ”klara” besked från Sahlin har vi att vänta denna vecka?

Det är även högst oklart hur arbetsfördelningen S/Mp kommer att se ut. Mona Sahlin är säkert glad över att ha Mp som ett miljöalibi, men att stänga dörren för V var ett taktiskt förlorardrag. S kärnväljare är inte ett dugg intresserade av dyrare bensin och andra miljöpålagor. Dessutom har utspelet mycket svagt stöd hos facket. Endast 2 av 15 LO-förbund stöder uppgörelsen .

Därtill kan man lägga att S gett väldigt vaga besked om sin politik hittills. Man har mest låtit det vara underförstått att man står ett snäpp till vänster om alliansen, men att man inte kommer att återställa alltför många av alliansens genomförda reformer.

Klarheter? Knappast. Dock goda nyheter för oss på den alliansfärgade sidan av befolkningen.

Lycka till med Juristkarriären fru Piiponnen!

Att Tito Beltran häromdagen dömdes till 2,5 års fängelse för våldtäkt på Maria Lundqvists barnflicka har väl undgått få.
Det som stör Fina Herrn mest med den domen är att den manipulativa Monica Dahlström-Lannes får anledning att fira.
Här gråter hon krokodiltårar i Aftonblasket om "hur jobbigt det var att jobba med Tito-fallet" (Skulle hon tänkt på innan hon ringde runt och utgav sig för att vara åklagare), samt att "det är skönt att nu fått rätt"...
Monica Dahlström-Lannes har i detta fall agerat ömsom som privatperson, ömsom som representant för ECPAT, ömsom som polis, ömsom som privatdetektiv. Hon var dessutom den som drog igång det hela genom att polisanmäla Beltran för den påstådda våldtäkten. Att då sitta och grina i en av Sveriges mest populistiska skitblaskor ger, åtminstone Fina Herrn, en sur eftersmak.

Är Tito Beltran skyldig till att vara en äcklig snuskgubbe? Sannolikt.

Men till våldtäkten? Rättegångarna har ju varit en minst sagt lustig historia med kraftigt medialt tryck samt jävsanklagelser till höger och vänster, diskussioner om Bodströms kluvna roll som lagstiftare (ordförande i Justitieutskottet) och målsägarbiträde etc. etc. Detta tillsammans med att inget som helst tekniskt bevis presenterats mot Beltran.

Fina Herrn har ändå en så hög tilltro till vårt rättsväsende att han inte finner någon anledning att ifrågasätta en enig hovrätts domslut. Beltran är skyldig i FH:s ögon.

En som inte delar Fina Herrns förtroende för rättsväsendet är däremot Tito Beltrans fru, Jenny Beltran (f. Piiponnen). Inte helt överraskande kanske, det är ju trots allt hennes make.

– Jag kommer att kämpa med allt jag har för att rättvisa ska skipas. Detta är
givetvis väldigt omskakande för oss, säger Jenny Beltrán. Det är en
rättsskandal. Jag är fullkomligt övertygad att det inte finns någon
rättssäkerhet i Sverige och mitt förtroende för rättssystemet har fallit totalt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3510181.ab

Säger Jenny Beltran som är en uppsats kort från en Jur Kand.
Fina Herrn är nog inte ensam om att se vissa problem med kombinationen juristkarriär/våldtäktsdömd make/ovanstående uttalande.

Det mörka 70-talet, Inledning

Aldrig har Sverige varit så mycket DDR-land som under 70-talet. Skäggig 68-vänster, kallhamrade karriärkommunister, förvirrade Maoister, hårdföra fackörenings-stalinister, mesiga proggare, mystanter, mysfarbröder, självpåtagna vänsterintellektuella och ihärdiga Palme-hejdukar höll på att göra Sverige till det största socialistexprimentet väster om järnridån. Och de lyckades nästan.

Allt medan en vänsteranstruken media, vars journalister ansåg sin roll mer vara att mästra och undervisa folket, snarare än att objektivt rapportera, höll det offentliga debattklimatet i mycket korta tyglar.

Tillspetsat? Javisst, men inte helt långt från sanningen heller…
Under inläggs-serien: Det Mörka 70-talet, avser Fina Herrn att, utan inbördes rangordning, lyfta fram ett antal av de sociokulturella, ekonomiska och politiska fenomen, vilka tillsammans gjorde 70-talet i Sverige till vad det måste ha varit för alla samtida Fina Herrar - Ett Helvete!

Först ut i den kommande del 1 behandlas en av anledningarna till att inget av Sveriges 50 största företag startats efter 1970, nämligen: Den solidariska lönepolitiken
Stay tuned!

SSU lovar rosor till matförgiftare

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1792001.svd

Denna händelse är visserligen ett par veckor gammal, men är ändå så pass korkad att Fina Herrn skall förära den en hånfull kommentar.

Det här handlar om en ung orutinerad sossevalp (Emma Lindqvist) som försökte plocka politiska poänger med befängd 70-tals retorik som den här:
Citat:
"SSU Stockholm kan inte undvika att se det ironiska i att storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostad av världens arbetares lidande, nu drabbas av magsjuka. Därför lovar SSU Stockholm i ett uttalande i dag, en bukett rosor till de som tar på sig ansvar för dådet, då detta med största sannolikhet inte är en slump".
(70-talet ringde, de vill ha tillbaka sina politiska floskler...)

Detta skulle enligt Lindqvist ha skrivits "...innan det över huvud taget var någon som trodde att de blivit förgiftade." Som om det skulle vara någon ursäkt..

När sedan en hittills okänd vänsterorganisation tar på sig ansvaret så blir det ju lite problematiskt för unga sossefröken. Nu har försöket att ta billiga politiska poäng på "storkapitalets män, som äter sig mätta på bekostad av världens arbetares lidande", plötsligt förvandlats till ett uttalat stöd för en terroraktion. (Vilket det de facto är att sprida shigella i en personalrestaurang med syfte att åstadkomma storskalig matförgiftning)
Då kommer istället tafatta bortförklaringsförsök om "det borgerligt dominerade (jo, tjena) medialandskapet" etc etc...
Ett skolboksexempel på en orutinerad broilersosse som, helt egenförtjänt, tappar kontrollen över situationen, sannolikt pga bristande erfarenhet och kunskap i hur man hanterar media.
Lindqvist borde skämmas och kommer säkert att bli tagen rätt rejält i örat av diverse partiledning, inkl Sahlin, men straffet lär nog begränsas till ett par dagars mediaträning.

Man kan ju bara konstatera att det inte gått så bra för SSU på senare år.Först den rasistiske våldsverkaren Anna Sjödin, och sedan den osnutna Emma Lindqvist, som nu gjort bort sig rejält.

Kanske är det därför SSU blivit en liten marginaliserad, sektliknande organisation, inte större än Bredsättra Hembygdsförening?
Medlemsantalet för SSU 2006 uppgick till hela 1223 medlemmar...

Varför SAS bör dissas. (Och Malmö Aviation hissas)

Arlanda kl 0530 en måndagsmorgon
Det här är en sann fakirtid. Normalt sett brukar avgångshallen i terminal 5 vara fylld av div. Familjen Valross på väg till solsemester, men inte ens dessa har hunnit hit. Charterflygen går först runt 9-tiden.
Anledningen till att jag är här denna "red-eye"-tid är att min flight till Köpenhamn igårkväll blev helt abrubt inställd av SAS. Det var ren tur att jag var inne på LFV:s hemsida och upptäckte det, innan jag begav mig till flygplatsen igårkväll. Det efterföljande samtalet till SAS så kallade kundservice, ledde efter c.a 20min väntan i telefonkö till denna ombokning med avgångstid 0615 dagen efter.
Det var inte första gången SAS fuckade upp Fina Herrns resplaner. Snarare den tionde...
Förra flygstrejken (maj 2007) t.ex. fastnade han på hemväg från Barcelona i Köpenhamn ett dygn och fick ta tåget hem, med ett antal timmars fördröjning som följd. Han skulle kunna räkna upp en mängd fler exempel med plötsligt inställda flighter och en, från SAS sida, allmänt nonchalant approach gentemot sina stamkunder. Servicen ombord lämnar ju en hel del i övrigt att önska också...
SAS var en gång i tiden ett bra flygbolag, sedan fick man naturligtvis genomgå stålbadet efter 9/11 precis som alla andra. En hel del personal friställdes, man får misstänka att LAS-listan nagelfors rätt hårt. SAS står nu kvar med en trött, väldigt senior kabinpersonal. Ingår man i samma allians som Lufthansa (ett fördeöme), så märks skillnaden väldigt väl.

Fina Herrn kommer då osökt att tänka på en episod på Bromma häromsistens; Fina Herrn anlände kraftigt försenad, pga bilköer, till Bromma för att ta ett flyg till Malmö, med avgångstid 0810. Klockan var nu 0800 och FH (som mentalt hade ställt in sig på att 0810 flighten var missad och snarare hade tänkt omboka till en senare flight) störtade fram till Malmö Aviations incheckningsdesk.
- Nej, kom igen, du hinner!, utbrast incheckningsdamen. Kom igen jag följer med och ser till att du får förtur i säkerhetskontrollen!
Varpå hon lotsade Fina Herrn förbi de bistra säkerhetsvakterna och ut på plattan. FH sprang ut till det väntande planet på stand 2 och så fort han gått ombord stängdes kabindörren (Boarding completed, arm slides and crosscheck please), varefter det där välbekanta flyglarmsljudet av startande jet-motorer hördes och säkerhetsgenomgången började.
Flighten lyfte i tid.
Sedan har ju Malmö Aviation fattat det där med service-koncept ombord dessutom...
Undrar hur motsvarande situation hade hanterats av SAS? Förmodligen inte alls...

Vem eller vad är en Fin Herre?

En Fin Herre:

- Håller alltid upp dörren för bakomvarande. Alltid.
- I den mån en Fin Herre använder publika transportmedel, reser han sig alltid för äldre samt hjälper alltid barnvagnar att komma på bussen istället för att prata i mobiltelefon och tugga tuggummi. (Ang. tuggummi, se nedan)
- Tuggar aldrig tuggummi.
- Låter alltid en beställning efterföljas av ett "tack"
- Är en god konversatör, även i fientliga sammanhang.
- Vårdar sitt yttre och sitt inre
- Funderar på vilket förhållningssätt han ska ha gentemot 68-vänstern. Se ner på? Tycka synd om?
- Följer ett flertal svenska, såväl som internationella nyhetskällor och är därför vaccinerad mot den PK-dogm som styr svensk mainstream-media. Dvs den dogm som säger att det alltid måste finnas ett "offer" och att all journalistik måste ha en "vinkling".
- Når lika mycket respekt hos "gubbarna på golvet" som i direktionsrummet.
- Tar helt avstånd från den svenska företeelsen "Jante-lag"
- Tycker det är lite lustigt hur svensk media alltid lyckas plocka fel kandidat i utländska presidentval.
- Säger hellre Ja än Nej
- Blir inte avundsjuk på andras framgång, tycker snarare att fler borde följa deras exempel.
- Har aldrig förstått varför medelmåttan ska sätta standarden i Sverige
- Känner sig lika hemma var än i världen han lägger sin hatt
- Omger sig med en aura av Stil, Klass, Vett och Etikett
- Åtnjuter det sjävförtroende som bara en sann tilltro till sin egen förmåga att hantera alla givna situationer utifrån ett Stil, Klass, Vett och Etikett-perspektiv kan skänka.

Stämmer ovanstående in på Dig? Då är du en Fin Herre!

Taktiskt drag av S?

Marita Ulvskog lämnar sitt uppdrag som S partisekreterare och kandiderar till Europaparlamentet i valet 2009, skrev SvD den 30/9.

Ulvskog är inte särskilt populär på hemmaplan och har gjort en hel del, rent ut sagt, korkade uttalanden. Minns valrörelsen 2006 då Ulvskog gjorde detta, numera klassiska, utspel:

Partisekreteraren Marita Ulvskog (s) skruvade på onsdagen upp konflikten mellan regeringen och näringslivet ännu ett snäpp. Hon hävdade att näringslivet försöker stjälpa regeringen genom att hålla inne investeringar i Sverige.

(DN 20060208)

Som om Ericsson, i sina investeringsplaner, skulle ta hänsyn till om det är valår i ett land som endast utgör 2% av dess marknad…

Att Ulvskog nu försvinner från Sveavägen 68 är nog snarare ett taktiskt drag av S, sannolikt för att hämta hem den betydligt populärare Margot Wallström från Bryssel.

Har man väl Wallström hemma, kan man på sikt göra henne till partiledare i stället för tredjehands-valet Mona Sahlin.
Alla vet, både externt och internt inom s, att Sahlin bara var en reservlösning när partiledarposten skulle tillsättas efter Göran Persson. Den föredragna kandidaten ute bland partidistrikten var Wallström, men eftersom hon ville göra ytterligare en mandatperiod i Bryssel så fick det bli Måna Tobleråna istället.

Vem blir då Ulvskogs efterträdare på partisekreterar-posten?

Eftersom Fina Herrn tillhör den del av befolkningen som hoppas på ett fortsatt allians-styre efter 2010, så måste han förstås beklaga att det inkompetenta sänket Ulvskog nu försvinner, men hoppas att hennes efterträdare blir ett ännu större sänke för S.

Fina Herrn’s tre tips:

Pär Nuder – Får anses som ett totalt karismalöst sänke, ingen som helst utstrålning eller folklig popularitet. (Bra kandidat enl FH alltså)

Ulrica Messing – Har måhända tröttnat på livet som miljardärshustru i Småland?

Anna Sjödin (Fina Herrns favoritkandidat) – Dömd för misshandel och för att ha kallat en vakt för ”svartskalle”. Detta gör att hennes politiska motståndare, med gott samvete och helt juridiskt korrekt, kan kalla henne för ”Rasistisk våldsverkare”.