Stockholm - Museum eller Stad?

3,5-åringen var på museum med sin dagisgrupp för ett tag sedan.

- Var det kul?

- Nej, det var massa gamla saker man inte fick röra.

Ungefär så måste det kännas att vara kommunpolitiker i Stockholms stads byggnadsnämnd. Nybyggande i Stockholm är en extremt känslig sak. Ett kulturelitistiskt skönhetsråd och ett mega-konservativt stadsmuseeum sitter som remissinstanser i en väldigt trög planprocess på nya byggnadsprojekt.

Dessutom finns det en extremt ihärdig NIMBY-rörelse som ställer till bråk var än spaden skall sättas i jorden. Varje gång.

Kommunpolitik i Stockholm var under 80-talet och ungefär halva 90-talet en relativt avslappnad företeelse, där välmående herrar (typ Mats Hult, Cederskiöld mfl.) satt och gjorde upp över blockgränserna under starkölsluncher på Die Ecke. Inte ens denna politiska smidighet finns kvar, den försvann när Annika Billström gjorde entre. Henne ville ingen komma överens med, inte ens hennes egna partikamrater. Hon var extremt impopulär både inom och utom sitt eget parti. Billströms skräckvälde, som s starka kvinna i Stadshuset, varade fram tills 2006, då ett katastrofval för s gav denna gnällkärring en enkel biljett hem till Härnösand. Skönt, tyckte alla riktiga Stockholmare.

Men nu var det byggande (eller snarare bristen på sådant) det skulle handla om. Ovanstående faktorer gör att ingenting arkitektoniskt eller stadsbyggnadsmässigt intressant hänt i Stockholm de senaste 50 åren.

Stockholm har hamnat i ett lobotomerat, mellanmjölkigt tillstånd när det gäller stadsplanering: Ingenting som inte är gulputsad nyfunkis tillåts och gud bevare oss för hus högre än 5-våningar.

”Skyskrapor passar inte i Stockholm, den och den byggnaden passar inte i Stockholm etc etc”, kan man ibland höra få höra.

Vem f-n bestämmer det? Är en stad någonsin färdigbyggd? Har det funnits någon tidpunkt i Stockholms historia när det plötsligt bestämdes att ”…så här ska innerstaden se ut nu och för all framtid!” Skulle inte tro det…

(En stad är aldrig någonsin färdigbyggd, enligt FH. Om den inte är ett museum förstås...)

Tät, hög blandstad med slutna stadskvarter, är en oerhört attraktiv stadsform. Alla som varit i en riktig storstad någongång, vet vad FH menar. Genom att blanda olika boendeformer med kommersiell yta och skapa en riktig kontakt mellan husfasaden och gatan, uppnår man folkliv och dynamik. Det är dessutom miljövänligt att bygga högt.

Vill Fina Herrn riva gamla stan och bygga skyskrapor istället? Nej, självklart inte!

Däremot vore det trevligt om den här stan ville överge sin kollektiva höjdskräck och konformitetslängtan till förmån för sådana här projekt någon gång ibland.

Stockholm var en gång i tiden i framkant när det gällde stadsbyggande (här byggdes bla. Europas första skyskrapor enligt den tidens mått, de s.k Kungstornen), men någonstans längs vägen glömdes det helt enkelt bort hur man byggde stad. Istället för att bygga stadsmässiga slutna stadskvarter med blandad upplåtelseform och kommersiella ytor i gatuplan, började man anamma ett ”hus i park”, ”lamell-hus”, ”modernism-tänk”. Detta ledde till döda sovstäder, otrygga miljonprogram och utspridda villamattor.

Söders ”Torn” är ett bra exempel på hur styvmoderligt behandlade arkitekter blir när de försöker med något spännande i Stockholm. Det var ursprungligen planerat som ett 40-våningshus, ritat av den danske arkitekten Henning Larssen. Efter mycket kompromissande med skönhetsråd och hanterande av massiva proteststormar gick bygget igenom, nu reducerat till ett 24-våningshus med kraftigt förändrad (förtråkigad) fasad jämfört med ursprungsförslaget. Detta för att passera det Stockholmska nålsögat. Arkitekten Henning Larssen blev så förbannad att han tog sina händer från projektet och svor att aldrig mer rita något i Stockholm.

Det finns knappt någon känd storarktiekt som vill samarbeta med Stockholm idag, de är helt enkelt trötta på att bli klappade på huvudet av skönhetsråd och andra remissinstanser där deras skapelser blir reducerade ”till bara en tumme…”

Det är därför vi aldrig ser, eller kommer att se, spännande arkitektur som denna i Stockholm.

(Dansande huset i Prag)

För i Stockholm får ingenting förändras, sticka ut, eller på annat sätt avvika från det som, vissa fått för sig, är det normala.

-Var det kul att vara stadsbyggnadsråd i Stockholm?

- Nej, det var fullt med massa gamla saker man inte fick röra...

Mer intressant om stadsbyggnad finns här.