Dessa fantastiska män i sina flygande maskiner

På en flight mellan Los Angeles och Frankfurt i våras, satt det brevid FH en pensionerad Air France pilot. Vi pratade en del flygning och det visade sig att han ofta landat på Hong Kongs legendariska flygplats Kai Tak. Han hade ett par hårresande historier att berätta om när han satt ner 747:or med 280+ passagerare i spöregn med kraftigt reducerad sikt och med sidvindar från helvetet på den en gång berömda, men nu stängda, flygplatsen.
Flygplatsen var öppen mellan 1925-1998 och var allmänt känd som en av världens farligaste approacher.
Inflygningskartan såg ut så här:


Inflygningen gick rakt över Hong Kongs tätbebyggelse, i princip så nära att en passagerare på ett landande flygplan kunde se vad som visades på TV inne i lägenheterna brevid inflygningsbanan.
Nedanstående bild, som inte är ett fotomontage, är från inflygningen till Kai Tak:


När man hade sjunkt till sådär 1000 feets höjd (typ 300m), gällde det för piloterna att hålla utkik efter en gigantisk schacktavla som var målad på en bergvägg rakt i det landande flygplanets färdriktning.

Den schacktavlan var nämligen piloternas visuella markering till att det var dags att börja en mycket skarp högersväng för att komma in på "short final" och sätta ner hjulen på banan. Antingen såg man alltså schacktavlan och började svänga, eller så kraschade man mot bergväggen den var målad på. Marginalerna var mycket små, kolla bara inflygningskartan ovan, där "checker board" är inmarkerad, eller fotot nedan.


Sidvinden från den intilliggande Kowloon Bay lär visst ha varit överjävlig. Det fick piloterna i det här, mycket sevärda, videoklippet erfara när de gör en landning som nästan strider mot naturlagarna.

Det säger sig självt att landningnar på Kai Tak krävde lite senioritet. En flightcrew med Kai Tak som slutdestination snäppade nog upp sig både en och två gånger och det var nog inte vilken grön styrman som helst som fick sätta ner 747:an här. Att landa på Kai Tak's bana 13 lär ha krävt sina nerver.

Fina Herrn har själv flygcertifikat och har landat en hel del på Bromma. Inflygningen till bana 30 går farligt nära hustaken på Ranhammarsvägen, det brukar se ut så här:

När man sjunkit ytterligare och kommer längre ner, in mot bantröskeln, har man inte många meter under sig till de svarta hustaken, känns det som...
Att sätta ner en Cessna här i lite sidvind och nedsvep, när det känns som att radioantennerna på hustaken ska kroka i landningsställen vilken sekund som helst, samtidigt som man har några inkommande Malmö Aviation flåsandes i nacken, kan ibland vara en rätt så vederkvickande upplevelse. Blåser det i marknivå, uppstår dessutom s.k mekanisk turbulens när markvindarna slår mot huskropparna och studsar uppåt. Då kan det skaka ganska fint i en C172:a...

Air France piloten då? Jo, han var som sagt pensionerad nu och saknade flygningen mycket. Han saknade dock inte alls landningarna på Kai Tak sade han. Däremot inflygningarna till Paris Charles de Gaulle i klart väder, på våren, i gryningen. ("Den som sett den synen behöver aldrig tvivla på att Paris är världens vackraste stad!")

FH vågade aldrig berätta att han tyckte det kunde vara lite nära till hustaken på inflygningen till Brommas bana 30 med en Cessna. Då hade nog den pensionerade Air France kaptenen skrattat ännu...

Den här rubriksättaren förtjänar beröm..

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3829190.ab

Rubriken fick i allafall FH att le lite inåtvänt. Aftonblasket börjar verkligen snäppa upp sig, även om man har en rätt bra bit kvar till den brittiska tabloid-pressens kreativa rubriksättning.

Det har varit lite si och så med uppdateringar här på sistone, har en del påpekat.
Det är en helt korrekt iaktagelse, FH har i dagarna påbörjat ett nytt jobb som sugit rätt mycket tid och kraft och inte lämnat särskilt mycket energi över till att raljera här..
Tidiga morgnar och sena kvällar m.a.o.
Det börjar lugna ner sig nu dock, så förhoppningsvis blir det bot och bättring inom kort!
Det är ju inte direkt så att det har saknats saker att göra sig lustig över..

Nu är det tillåtet att äta ful frukt igen...

EU:s jordbrukskommision har i veckan bestämt sig för att lätta på de hårda riktlinjer som reglerar hur frukt och grönsaker skall få se ut för att få säljas i affärer. Hittills har ganska strikta EU-direktiv styrt hur stor en valnöt skall få vara, eller vilken omkrets en vitlök skall ha för att få säljas i livsmedelshandeln.
Märk väl att det endast handlar om fruktens/grönsakens utseende, inte ett dugg om kvalitet eller odlingsförhållanden. (Men det finns det andra regelverk för)

Nu är det alltså slut på detta: Regleringen lyfts för 26 typer av frukter och grönsaker, däribland ärtor och brysselkål.
Men vän av ordning kan vara lugn: De frukt/grönsakstyper som utgör 75% av EU:s totala produktion kommer även fortsättningsvis att vara reglerade. Dit hör bland annat äpplen, citrusfrukter och jordgubbar.
Dock kan en liten lättnad skymtas även för dessa:

However, the commission says shops will be allowed to sell these products provided they are labelled appropriately. So an apple which does not meet the standard could still be sold, as long as it were labelled "product intended for processing" or equivalent wording, the commission says.

Det var ju skönt att höra!

Fina Herrn är visserligen en relativt välinformerad EU-anhängare, men det här kändes lite väl mycket Grönköping.

Har inte EU:s jordbrukskommision något vettigare för sig?

Stockholm - Museum eller Stad?

3,5-åringen var på museum med sin dagisgrupp för ett tag sedan.

- Var det kul?

- Nej, det var massa gamla saker man inte fick röra.

Ungefär så måste det kännas att vara kommunpolitiker i Stockholms stads byggnadsnämnd. Nybyggande i Stockholm är en extremt känslig sak. Ett kulturelitistiskt skönhetsråd och ett mega-konservativt stadsmuseeum sitter som remissinstanser i en väldigt trög planprocess på nya byggnadsprojekt.

Dessutom finns det en extremt ihärdig NIMBY-rörelse som ställer till bråk var än spaden skall sättas i jorden. Varje gång.

Kommunpolitik i Stockholm var under 80-talet och ungefär halva 90-talet en relativt avslappnad företeelse, där välmående herrar (typ Mats Hult, Cederskiöld mfl.) satt och gjorde upp över blockgränserna under starkölsluncher på Die Ecke. Inte ens denna politiska smidighet finns kvar, den försvann när Annika Billström gjorde entre. Henne ville ingen komma överens med, inte ens hennes egna partikamrater. Hon var extremt impopulär både inom och utom sitt eget parti. Billströms skräckvälde, som s starka kvinna i Stadshuset, varade fram tills 2006, då ett katastrofval för s gav denna gnällkärring en enkel biljett hem till Härnösand. Skönt, tyckte alla riktiga Stockholmare.

Men nu var det byggande (eller snarare bristen på sådant) det skulle handla om. Ovanstående faktorer gör att ingenting arkitektoniskt eller stadsbyggnadsmässigt intressant hänt i Stockholm de senaste 50 åren.

Stockholm har hamnat i ett lobotomerat, mellanmjölkigt tillstånd när det gäller stadsplanering: Ingenting som inte är gulputsad nyfunkis tillåts och gud bevare oss för hus högre än 5-våningar.

”Skyskrapor passar inte i Stockholm, den och den byggnaden passar inte i Stockholm etc etc”, kan man ibland höra få höra.

Vem f-n bestämmer det? Är en stad någonsin färdigbyggd? Har det funnits någon tidpunkt i Stockholms historia när det plötsligt bestämdes att ”…så här ska innerstaden se ut nu och för all framtid!” Skulle inte tro det…

(En stad är aldrig någonsin färdigbyggd, enligt FH. Om den inte är ett museum förstås...)

Tät, hög blandstad med slutna stadskvarter, är en oerhört attraktiv stadsform. Alla som varit i en riktig storstad någongång, vet vad FH menar. Genom att blanda olika boendeformer med kommersiell yta och skapa en riktig kontakt mellan husfasaden och gatan, uppnår man folkliv och dynamik. Det är dessutom miljövänligt att bygga högt.

Vill Fina Herrn riva gamla stan och bygga skyskrapor istället? Nej, självklart inte!

Däremot vore det trevligt om den här stan ville överge sin kollektiva höjdskräck och konformitetslängtan till förmån för sådana här projekt någon gång ibland.

Stockholm var en gång i tiden i framkant när det gällde stadsbyggande (här byggdes bla. Europas första skyskrapor enligt den tidens mått, de s.k Kungstornen), men någonstans längs vägen glömdes det helt enkelt bort hur man byggde stad. Istället för att bygga stadsmässiga slutna stadskvarter med blandad upplåtelseform och kommersiella ytor i gatuplan, började man anamma ett ”hus i park”, ”lamell-hus”, ”modernism-tänk”. Detta ledde till döda sovstäder, otrygga miljonprogram och utspridda villamattor.

Söders ”Torn” är ett bra exempel på hur styvmoderligt behandlade arkitekter blir när de försöker med något spännande i Stockholm. Det var ursprungligen planerat som ett 40-våningshus, ritat av den danske arkitekten Henning Larssen. Efter mycket kompromissande med skönhetsråd och hanterande av massiva proteststormar gick bygget igenom, nu reducerat till ett 24-våningshus med kraftigt förändrad (förtråkigad) fasad jämfört med ursprungsförslaget. Detta för att passera det Stockholmska nålsögat. Arkitekten Henning Larssen blev så förbannad att han tog sina händer från projektet och svor att aldrig mer rita något i Stockholm.

Det finns knappt någon känd storarktiekt som vill samarbeta med Stockholm idag, de är helt enkelt trötta på att bli klappade på huvudet av skönhetsråd och andra remissinstanser där deras skapelser blir reducerade ”till bara en tumme…”

Det är därför vi aldrig ser, eller kommer att se, spännande arkitektur som denna i Stockholm.

(Dansande huset i Prag)

För i Stockholm får ingenting förändras, sticka ut, eller på annat sätt avvika från det som, vissa fått för sig, är det normala.

-Var det kul att vara stadsbyggnadsråd i Stockholm?

- Nej, det var fullt med massa gamla saker man inte fick röra...

Mer intressant om stadsbyggnad finns här.

Om sakriktighet och källkritik

En och annan fråga har inkommit om Fina Herrns agenda, därför lämpar det sig här för ett förtydligande:

Fina Herrn ställer precis samma krav på sina inlägg som DN, Ekot och SVT.

Det borde väl borga för kvalitet? Eller?

Så här uttalar sig tex chefen för DN:s kulturredaktion, Maria Schottenius, i Magnussons P1 den 29/2 i år:

”- Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter. Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som jag inte förstår.

- Tror du att sanning finns?

- Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag.”

Ja OK, vid närmare eftertanke var det kanske inte så smart att jämföra sig med DN... (Vars kultursidor är ett gammalt Maoist-fäste)

Men SVT då? Allt som sägs där måste väl vara sant, eller? Det är ju ändå vår licenspliktiga statstelevision?

Så här skriver f.d SVT-medarbetaren, Gunnar Sandelin, på ett inlägg i DN Debatt den 8:e april i år:
.

.Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Jaha, så mycket för "En television fri från politiska och kommersiella budskap", som det brukar heta när det är dags att betala TV-Licens...
(Jag är f.ö medveten om ironin i att citera DN, som jag ett par rader upp klankat ner på, men detta handlar om ett oredigerat debattinlägg, skrivet av en person som ej är knuten till DN och återfinns på åtskilliga övriga ställen på nätet.)

Men Ekot måste väl ändå vara en sanningens högborg?

Någon som minns denna lilla incident från valet 2006:

Den 19 oktober förra året erfor Dagens Eko att finansmannen Ulf Dinkelspiel skulle bli handelsminister efter Maria Borelius.

Trots att ingen ville bekräfta nyheten valde Ekot att köra nyheten ändå.

Bakom tipset och beslutet att sända nyheten stod Staffan Sillén, vid tiden biträdande Eko-chef.

– Sillén tog beslutet i strid med de politiska reportrarna på Ekot som var jävligt tveksamma, säger en källa till Resumé.

Nyheten fick stort genomslag och kommenterades bland annat av Lena Mellin, Aftonbladets politiska kommentator.

Men det var bara ett problem med nyheten – den var felaktig. Detta tvingade dåvarande Eko-chefen Staffan Sonning att göra en pudel och dementera nyheten i en efterföljande sändning.

Slutsatsen är att ALLA (inkl. Fina Herrn) har en agenda, så även vår s.k Public Service-media "Fri från politiska och kommersiella budskap..."
I vissa fall är den känd, i andra fall inte. Men den finns ALLTID där och påverkar ALLTID vad som skrivs, eller vilka "nyheter" som släpps igenom.

Svenska journalisters åsikter blev f.ö kartlagda i boken "Den Svenska Journalistkåren", utgiven av Göteborgs Universitet 2007. I boken (som säkert inte är 100% rättvisande, eftersom säkerligen även DEN har en agenda) framkommer bland annat:

Sympatier för miljöpartiet, vänsterpartiet och folkpartiet är starkare inom journalistkåren än hos folk i allmänhet. Däremot har moderaterna och socialdemokraterna relativt få sympatisörer inom kåren. Dessa mönster har funnits sedan första undersökningen 1989.

Generellt ligger journalistkåren till vänster om sin publik. I sakfrågor märks skillnader i synen på exempelvis flyktingmottagningen i Sverige. 11 procent av journalisterna vill minska flyktingmottagandet mot allmänhetens 49 procent.

Sedan är det ju upp till en själv hur man tror att detta påverkar vad som skrivs eller sägs i våra etablerade media.. Självklart finns det högerjournalister också, men dessa är inte i majoritet, åtminstone inte enligt denna undersökning.

Så om Ni någon gång, helt okritiskt, svalt allt som står i DN, sägs i Ekot, eller visas på SVT, ja då ser inte FH motsättningen i att även allt på denna blogg skulle kunna sväljas med samma logik...

Var kritisk mot allt!