Om sakriktighet och källkritik

En och annan fråga har inkommit om Fina Herrns agenda, därför lämpar det sig här för ett förtydligande:

Fina Herrn ställer precis samma krav på sina inlägg som DN, Ekot och SVT.

Det borde väl borga för kvalitet? Eller?

Så här uttalar sig tex chefen för DN:s kulturredaktion, Maria Schottenius, i Magnussons P1 den 29/2 i år:

”- Det är en ny sak som har kommit på senare år, det här att folk ska be om ursäkt, att det finns sant och falskt, och lögner och hit och dit. Det pratas liksom i de termerna och det är ganska nytt. För det mesta så diskuterar man, resonerar, har uppfattningar, åsikter. Det är ett väldigt ointellektuellt sätt att gå till väga på tycker jag, det här att här var det lögn och det ska ursäktas. Så skriver man ju inte normalt sett i kulturartiklar. Så det här är något nytt som jag inte förstår.

- Tror du att sanning finns?

- Sanning? Vad är sanning, som Pilatus sa. … Ja du, det är en stor filosofisk fråga. Vi får ta den någon annan gång, tror jag.”

Ja OK, vid närmare eftertanke var det kanske inte så smart att jämföra sig med DN... (Vars kultursidor är ett gammalt Maoist-fäste)

Men SVT då? Allt som sägs där måste väl vara sant, eller? Det är ju ändå vår licenspliktiga statstelevision?

Så här skriver f.d SVT-medarbetaren, Gunnar Sandelin, på ett inlägg i DN Debatt den 8:e april i år:
.

.Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna.

Jaha, så mycket för "En television fri från politiska och kommersiella budskap", som det brukar heta när det är dags att betala TV-Licens...
(Jag är f.ö medveten om ironin i att citera DN, som jag ett par rader upp klankat ner på, men detta handlar om ett oredigerat debattinlägg, skrivet av en person som ej är knuten till DN och återfinns på åtskilliga övriga ställen på nätet.)

Men Ekot måste väl ändå vara en sanningens högborg?

Någon som minns denna lilla incident från valet 2006:

Den 19 oktober förra året erfor Dagens Eko att finansmannen Ulf Dinkelspiel skulle bli handelsminister efter Maria Borelius.

Trots att ingen ville bekräfta nyheten valde Ekot att köra nyheten ändå.

Bakom tipset och beslutet att sända nyheten stod Staffan Sillén, vid tiden biträdande Eko-chef.

– Sillén tog beslutet i strid med de politiska reportrarna på Ekot som var jävligt tveksamma, säger en källa till Resumé.

Nyheten fick stort genomslag och kommenterades bland annat av Lena Mellin, Aftonbladets politiska kommentator.

Men det var bara ett problem med nyheten – den var felaktig. Detta tvingade dåvarande Eko-chefen Staffan Sonning att göra en pudel och dementera nyheten i en efterföljande sändning.

Slutsatsen är att ALLA (inkl. Fina Herrn) har en agenda, så även vår s.k Public Service-media "Fri från politiska och kommersiella budskap..."
I vissa fall är den känd, i andra fall inte. Men den finns ALLTID där och påverkar ALLTID vad som skrivs, eller vilka "nyheter" som släpps igenom.

Svenska journalisters åsikter blev f.ö kartlagda i boken "Den Svenska Journalistkåren", utgiven av Göteborgs Universitet 2007. I boken (som säkert inte är 100% rättvisande, eftersom säkerligen även DEN har en agenda) framkommer bland annat:

Sympatier för miljöpartiet, vänsterpartiet och folkpartiet är starkare inom journalistkåren än hos folk i allmänhet. Däremot har moderaterna och socialdemokraterna relativt få sympatisörer inom kåren. Dessa mönster har funnits sedan första undersökningen 1989.

Generellt ligger journalistkåren till vänster om sin publik. I sakfrågor märks skillnader i synen på exempelvis flyktingmottagningen i Sverige. 11 procent av journalisterna vill minska flyktingmottagandet mot allmänhetens 49 procent.

Sedan är det ju upp till en själv hur man tror att detta påverkar vad som skrivs eller sägs i våra etablerade media.. Självklart finns det högerjournalister också, men dessa är inte i majoritet, åtminstone inte enligt denna undersökning.

Så om Ni någon gång, helt okritiskt, svalt allt som står i DN, sägs i Ekot, eller visas på SVT, ja då ser inte FH motsättningen i att även allt på denna blogg skulle kunna sväljas med samma logik...

Var kritisk mot allt!